20 juli 2015

Islandshästar och keramik

Hemma hos Malin och Fredde på gården Gransäng är det islandshästar som gäller. Såväl Malin som båda döttrarna rider och sköter om dem. Och så gör Malin världens finaste keramik också. Nu kan ni läsa mitt reportage om dem i nättidningen Cheval men jag bjuder på klipp från tidningen här nedan.







Tack snälla Malin för att jag fick hälsa på hos dig och familjen!

13 juli 2015

Inredning på Siggesta

Efter mitt förra inlägg om små mysiga butiker på Värmdö, kände jag att jag egentligen hade velat visa fler bilder på Siggesta gårds stilsäkra och snygga inredning. Därför har jag satt ihop ett inlägg med bara bilder från Siggestas olika lokaler som orangeri, lounge, konferenssal och olika boenden. Ni hittar mer information om gården och verksamheten här.









Alla bilder är lånade från Siggestas hemsida.

11 juli 2015

Mina Värmdöpärlor

Nu är vi tillbaka hemma efter en vecka i lilla sommarstugan vi har på Värmdö. För det mesta roar vi oss med att vara ute med båten och fiska, sola och bada men eftersom den här sommaren är som den är, har vi istället fått göra fler utflykter med bilen till olika små trevligheter som finns i närheten. Här kommer några favoriter...

Ostmakeriet som ligger i Rindö hamn rekommenderas! Bara namnen på ostarna får mig att fantisera. Vad sägs om Oscar Fredriksborgs Grågubbe (en borglagrad ost, grågubbar kallades de som straffkommenderades att bygga fästningen Oscar Fredriksborg vid Oxdjupet) och Älvsala vit (Älvsala tycker jag är ett så vackert namn). Vi köpte med oss ostar hem, men det finns servering av fika och paj i butiken, om man vill stanna och äta där.



Nora Gård har en liten gårdsbutik, inrymd i den forna drängstugan, där man säljer sylt, saft, marmelad, honung och andra produkter från gården. Det finns också en loppis där. Inte stor, men båda åren vi har besökt den har vi köpt riktigt fina grejor, förra året ett rustikt bakbord och detta året en gammal spegel.




Sedan finns då Siggesta gård. När jag träffade min man S och jag började vara på Värmdö (då bodde vi nämligen i Stockholm, det känns som hundra år sedan men det var 1998) så var Siggesta ett lantbruk som alla andra, ibland hade de självplock av majs och potatis men det var också allt. Nu är Siggesta hotell, konferens, restaurang och mycket annat. Varje söndag under sommarsäsongen är det bakluckeloppis där, till barnens lycka. Jag brukar sällan hitta något annat än billiga pocketböcker till mig, men barnen är lyriska och det är otroligt kul att gå där och leta. På gården finns också ett stort antal djur, så vill man ha någon slags "mini-Skansen-upplevelse" kan man åka ut och kolla på kycklingar, alpackor, grisar och kaniner bland annat!




Siggesta är inrett med stilsäker hand. Enkelt, robust, snyggt. Jag gillar att de använt falurött på alla byggnader, även om andra detaljer är moderna. Min favorit är delin, där de säljer både mat, godis, glass, husgeråd och inredningsdetaljer. Mina ätbara favoriter är ketchupen, med svarta vinbär, och den kallpressade rapsoljan (som dock görs på Säby gård, för att vara petig). Ketchupen har blivit ett begär för mina kompisar också, så nu får jag alltid en stor beställning från dem som jag tar med mig hem till Småland!

Till sist vill jag slå ett slag för Bullandö Glassfabrik som ligger vid Bullandös marina. Där gör de italiensk gelato, så god att man nästan går under. En glassbägare duger nästan som lunch... Vill man inte ha glass (jag kan inte förstå hur man inte skulle vilja det?) finns det annat som lockar i espressobaren.


Alla bilder är lånade från respektive företags hemsidor.

02 juli 2015

De onda och de goda

Här har ni trädgårdens onda och goda. Rätt lätt att välja sida i den här kampen. Jag vet definitivt vilka jag håller på och vilka jag inte skulle sörja, om de försvann... I första matchen ser vi Finlands Vita Ros mot Kirskål. Vita blommor båda två, men där slutar likheterna!



I den andra ronden ställer Nässlan upp mot Plymspirean. Plymspirean är en sådan där outsider som vinner i längden och som det har tagit tid att gilla. Nässlsan kommer jag nog aldrig gilla, hur lång tid jag än får på mig (och ja, jag äter ändå nässelsoppa på våren och torkar nässlor för att kunna använda på vintern).



Kampen är lång och orättvis. De onda ligger alltid steget före, åtminstone i min trädgård. Tills man tar fram röjsågen, då... mooooaaaahhhaaa!