Teak it or leave it

Vi har äntligen skaffat oss en sittgrupp ute! I veckan slog vi till på en grupp i teak bestående av bord och fyra positionsstolar från Plantagen. Det känns väldigt "vuxet", vi har hittills bara haft ärvda utemöbler. En grupp med gung från Grythyttan och en grupp (utan gung) i liknande stil - båda med flagnande färg och ruttnande brädor. Som en bekants barn frågade förra sommaren:

- Varför har ni bara trasiga möbler?

Ja, det har varit lite pinsamt att be folk komma över och grilla. Typ "sitt inte där, för då rasar stolen ihop", "sitt längst in på soffan så inte brädan går av" och "luta er inte där, den brädan är lös".

Vi har haft massor med andra saker att göra här på gården, som varit mer prioriterade än att laga utemöbler som sjangserar. Därför känns det jättelyxigt att ha en NY utemöbel som varken flagnar eller riskerar att brytas sönder när man sätter sig i den. Rent stilsmässigt kan jag tycka att grythyttan-möblerna liksom gjutjärnssofforna passar in bättre här, ihop med vårt gamla hus från början av 1900-talet, men de får komma fram igen när vi har haft tid att fixa till dem.

Nu återstår det bara lite väder och vind, så att teaken blir så där vackert silverfärgad, som J:s lilla barnstol är (den har två somrar på nacken). Vindpinad teak får mig alltid att tänka på åren vi bodde i Stockholm, särskilt på lunch på Tvillingarnas, en "flytande" restaurang under bar himmel vid Djurgårdsbron där möblemanget var i teak och inredningen i övrigt också gick i marin stil. Jag och S jobbade båda två på Östermalm och på somrarna så brukade vi ses på Tvillingarnas och käka lunch ihop ibland.