29 januari 2011

Betong och prat

Idag har jag långkok här hemma, gör kalops på högrev och känner mig som en superduperduktig husmor. Jag är inne i en fas när jag gärna lagar mat i grytor som tar lång tid. Det funkar ju naturligtvis bara på helgerna när man är hemma, men det är så himla gott att äta riktigt vällagad mat. Eller lång tid - ja, man måste ju börja i god tid innan det är dags att äta, men själva insatsen framför spisen är ju inte mer tidskrävande än för andra rätter. Dessutom tycker barnen också om grytorna, så det kan ju inte bli bättre.

Egentligen är detta en inredningsblogg men ibland kan jag inte låta bli att övriga livet spills över även här inne. Idag är ett sådant tillfälle, måste få skriva av mig lite. Det är sjukstuga här, nu är alla förkylda utom jag. Inklusive en katt som har kräkts på golvet här inne (blähä) och ett av mina dräktiga ston, Smilla, som vi inte vet vad det är med (hon har samlat på sig vätska i hela kroppen och lederna är helt uppsvällda). Jag är så orolig för henne, det är hon som förra året fick fölet med syrebrist som inte gick att rädda, så jag hade så innerligt hoppats på en pigg och kry fölunge detta året, och nu är det risk för att fölet är dött i magen istället. T-r-å-k-i-g-t är bara förnamnet på hela denna sorgliga historia, jag är rädd varje gång jag går ut till stallet att hon ska ha kastat (så säger man när hästar får missfall). Vidare konsultation med veterinären på måndag blir det sedan vi nu konstaterat att det åtminstone inte var något virus (och tur var väl det, för sådant är hemskt smittsamt och då hade det väl varit risk för att andra dräktiga stoet Sider också drabbats). Vi ger henne penicillinsprutor varje kväll och smärtstillande morgon och kväll. Jag har lärt mig sätta sprutorna nu, är lite stolt över det, jag har inte vågat göra det förut då hästarna behövt sprutor, men nu i veckan var jag tvungen att göra det själv då S har varit i Stockholm med jobbet. Det positiva med Smilla är i alla fall att hon rör på sig, så gott hon nu kan med sina svullna ben, och att hon "orkar" vara sur på Sider (det är Smilla som bestämmer) och att hon orkar gnägga åt oss när vi kommer till stallet och hagen. Hon äter också som hon ska och hon har inte blivit värre under de 10 dgr hon varit sjuk, det är väl alltid något, även om det ändå inte känns så uppåt. Usch vad det är jobbigt, varför kan inte alla bara vara friska och må bra?

Min helgstädning ligger lite på is pga detta. Jag går mest omkring och tycker tiden ska gå, och under tiden känns det som om hemmet håller på att gro igen här. Det är nu barnprylar ö-v-e-r-a-l-l-t då jag har vabbat i två dagar och barnen drar fram än det ena, än det andra... blir nästan tokig av all röra!

Visar några bilder på de härliga ljusstakarna av Tove Adman i betong som står i ett av våra vardagsrumsfönster. Jag tittar ditåt för att ge näthinnan en lugn bild, runt omkring råder kaos. Bilderna är tagna med det sedan i julas nya objektivet, ett 70-200/2,8 L för att prata riktigt "kameraspråk", en ljuvlig bekantskap med snabb och tyst autofokus och som levererar superskarpa bilder. Det gör mig glad i alla fall.



10 kommentarer:

Hildas hem sa...

Åh så tråkigt att alla rut omkring dig verkar vara sjuka på ett eller annat sätt.
Inte roligt det där med Smilla. Jag hoppas verkligen inte att det är så som du skriver. Det är så jobbigt när ens djur inte mår bra. Människor kan ju berätta var de har ont eller vad det är som inte står rätt till men det är värre med djuren. De bara lider i det tysta. Jag hoppas innerligt att det vänder och hon blir bättre.

Hoppas att alla kryar på sig och att tiden går fort i helgen så att väntan inte blir så outhärdlig.

Kram Sofia

Östervik9 sa...

Det är så jobbigt när ens djur är sjuka:( Hoppas att fölet klarar sig denna gång. Jag lider med dig.
Jag måste ju faktiskt säga tack till dig:), jag läste ett repotage om er i en tidning just innan vi fattade ett belut om att flytta ner hit till småland. Jag kommer ihåg att jag var så himla avunsjuk på dig, ni såg ut att ha det så himla mysigt... Så nu har jag också det:)
Trevlig helg på dig och hoppas att alla ni blir piggare
/Camilla

Maleviks Rosenträdgård sa...

Sjukdom e aldrig kul......
Men fina bilder...
Å kanske dags för lite PARTY??
missa inte

S
A
T
U
R
D
A
Y

S
H
O
W

O
F
F

Välkommen att vara med
Håkan

Spirande grönt - sa...

Härliga foton av betongljusstakarna.

Hoppas att alla kryar på sig och att det kommer ett friskt litet föl! Det är så jobbigt när de fyrbenta är krassliga.

Ha en fin helg iaf,
Rebecca

Kia sa...

Inte kul med sjuka djur eller barn fast värst är det nog med sjuka karlar, de blir så himla dödssjuka! : )
hoppas allt ordnar sig med Smilla och hon får friska föl.
Ha en bra lördag!
/ Kia

Vita rosor och förgätmigej sa...

Stackars er! Jag hoppas att alla kryar på sig och att det går bra med det lilla fölet... Tänkte höra om jag skulle kunna få tipsa om din fina blogg?

Kram/ Anna

Kamomilla sa...

Skönt att du finner ro och styrka i fotandet, när det är som eländigast.
Så ni prövas nu... Så mycket tråkigt. Hoppas det vänder snart! Tänka positova tankar nu vännen!!

miolann sa...

Hoppas allt blir snart bättre.

Johanna sa...

Hoppas verkligen det går bra med hästen och att det är som det ska (tänk vad vätska människan kan samla på sig överallt under graviditeter)

♥ Fyra årstider sa...

men vännen så tråkigt med fina Smilla..jag vet ju hur mycket hästarna betyder för dig! Tänker på er i massor och hoppas ni kryar på er. Vi kanske kan höras någon dag.
Kram Lotta