Potatisskrubbning och min ponny

Nu när det är så varmt så gör jag nästan helst lite innebestyr. Att skrubba potatis inne i svala köket känns rätt skönt, och med fina grejor som tillbehör är det extra roligt. Rotfruktsborsten kommer från Iris Hantverk och är köpt hos Ellis Corner. Den lilla skålen är från Ib Laursen och köpt i en lokal inredningsaffär.
.
.
Igår skulle vi ha visat vårt treårssto på premiering för avelsdiplom, men det fick ställas in då hon fått en otäck hosta och dessutom var väldigt snuvig. Med facit i hand så kändes det rätt så skönt att slippa åka iväg med hästsläp årets varmaste dag, och jag har en chans till att visa henne för diplomet i höst så det är inte helt kört. Istället blev det besök av veterinären på förmiddagen, inte vår vanliga fåordiga veterinär, utan en mer pratglad som aldrig varit här förut. Han tyckte nog att Sider var en söt liten ponny, hon uppförde sig väl (det var väl bara matten som tyckte det var en ruskigt grov kanyl som användes till pencillinsprutan) och är ju liksom Smilla en väldigt vänlig häst.
- Är det barnens ponny? frågade den nya veterinären.
- Nej, det är min, svarade jag.
.
Efteråt märkte jag hur dumt det lät. Han trodde ju naturligtvis att små barn rider på små ponnyer. En vuxen kvinna har väl inga ponnyer (jag är på tok för lång och tjock för att kunna sitta på dem)? Att jag har dem till avel och utställning är inte så många som förstår. Är man vuxen och gillar hästar ska man helst ha ett gigantiskt halvblod och åka på dressyrträningar stup i kvarten för att "passa in i mallen".
.
Det är min ponny. Ungefär lika pinsamt som när man är i en affär och har köpt något presentaktigt, och expediten undrar om man vill ha det inslaget i ett paket.
- Nej, det är till mig själv så det behövs inte, vet jag inte hur många gånger jag har svarat.
.
Ibland ljuger jag.
- Ja tack, det vore jättesnällt.
.
Det är min ponny.