12 juni 2007

Skåpoholic

Ja, jag är en skåpoholic. Skulle nog kunna ha hur många skåp som helst här hemma. De är vackra i sig och så himla smarta att förvara grejor i. I helgen trodde jag att jag gjorde ett rejält fynd på Tradera, ett 156 cm högt skåp med 46 cm i bredd och 35 cm djup blev mitt för 300 kr, och så skulle frakten gå på 250 kr med bussgods. Det var ju perfekt, hade platsat så fint vid snedtaket i barnrummet till hösten! Såg framför mig hur SNYGGT det skulle bli - vitmålat givetvis. Så kommer vinnarmailet... då har säljaren tappat skåpet nerför trappan så det gått sönder. Låter det som svepskäl? Jag vet inte. Kändes nästan som om han sålt det dyrare till någon annan. Men... man vet ju inte hur det ligger till. Snopet kändes det i alla fall att det inte blev någon affär!

Pappa har just nu många fina linneskåp stående på sitt lager. Det är tydligen inte "inne" längre att köpa linneskåp. Konstigt??? Läser man här på nätet verkar ju alla ha stora skåp... Fast kanske är man rädd för att köpa ett illblått skåp för att själv måla om det? Å andra sidan har väl inte alla råd med gustavianska skåp med grå originalmålning. Själv gillar jag nästan hellre en möbel som jag kan måla om i vilken färg (nyans och typ) som jag vill utan att känna ångest över att jag inte är politiskt korrekt och behåller orginalmålningen.

Som några skrev i ett inlägg längre ned, så är det ju jättebra att ha en pappa som handlar med antikviteter. Och jodå, det är en hel del "första tjing". Vi är tre systrar, alla med ganska stort intresse för heminredning men med inte helt lika stilar, så det brukar gå bra att få sina "godbitar". Fast allt får man förstås inte välja. Det här är lite exempel på hur det kan låta:

Jag: Får jag ta det här skåpet?
Pappa: Inte om du tänker måla det vitt, för det har [en si och sådan speciell målning].

Jag: Går det bra om jag tar det här bordet?
Pappa: Vad ska du ha det till? Du ska väl inte såga av benen på det och göra det till soffbord? Det är det faktiskt lite för dyrt för.

Sedan kan det vara tvärtom ibland, att pappa inte förstår vad jag ska med saker och ting till..

Jag: Kan jag ta den här gardinstången?
Pappa: Ja, man kan måla över den så blir den jättefin.
Jag: Nej, jag vill ha den såhär sliten.

Jag: Är det okej om jag tar den här ljuslyktan?
Pappa: Men ska du verkligen ha den rostiga? Jag har andra som är i bättre skick här...
Jag: Nej, det är just rosten jag är ute efter.

I väntan på att nästa rätt skåp ska dyka upp så visar jag en bild på klädskåpet Siv från Elviras värld så länge.

4 kommentarer:

Åsa sa...

Hahaha...klockrent!

Mia sa...

Haha, så väl jag känner igen det där! kram

Marie sa...

Vad synd på ditt skåp. Låter ju lite konstigt att dom skulle ha tappat det.

Kram Marie

Kristin sa...

Hej!
Åsa: hmm, jag antar du känner igen dig lillasyster... :-)

Mia - vilken fin blogg du har, jag var inne och kollade just nu. Kul att du var här och skrev ett inlägg, tack!

Marie - ja, det låter ju lite märkligt att det gick sönder... men man kan ju inte "bråka" så det är väl bara att vänta att det dyker upp något drömskåp till någonstans - somewhere, somehow för att citera West Side Story-låten.

Kram Kristin