Regntunga skyar...

... och blytungt huvud är det som gäller idag. Jag och M är snuviga och förkylda, pojkarna i familjen jagar älg igen (de hade faktiskt tur i onsdags och sköt en kalv!). Pust, pust, jag gör inte mågna knop. Visar en bild från en hörna av vår matsal. Jag är så glad för de franska dörrarna i rummet. Nästa år kanske vi har tid att bygga en ordentlig trappa utanför (jag köpte granitblock på Blocket för två år sedan!) så man slipper stiga ut på lecablock... *ler*
.

.

Nu ska jag plocka fram lite julreportage och titta på. Har sett att det är fler än jag som är sugna på att julpyssla och julpynta. Även om jag inte tänker ta fram julpyntet än, är det mysigt att börja kunna fundera på julen i alla fall.

.

Ha det så bra - och tack för alla era snälla kommentarer om vår soffa förresten!!! Jag håller med, linnekuddarna gjorde sig så bra där så jag skippar kanske de vita örngotten!

Lyskraft

Lika bra att ha bunkrat upp med dessa, eller vad säger ni? Det är strykande åtgång på ljus nu om kvällarna, tycker jag...
.

.
Ha en bra helg!

Prydnadsäpplen

Jag har hittat ett äppelträd med världens minsta små äpplen på. De är nästan lika små som prydnadsäpplen, men det är "vanliga" äpplen. Röda och vackra är de också! Jag vet inte om det framkommer hur små äpplena är, men diametern är inte mer än en femkronas. Jag tänkte trä upp några på ståltråd och göra kransar, men så länge får de ligga i den här gamla bålskålen som varit min farmors.
.

.

Sista dagen hemma för min del, idag är J med sin pappa ute i skogen. Minus tre var det nu i morse när jag skickade iväg mina jägare. Undrar om de kommer hem lika glada och grankvistprydda som förra året?

En morgon i Småland...

.

En morgon när man vaknar i Småland, är det en handfull snö över grässtråna, och det är bara mitten av oktober. Det slår aldrig fel, första gången det ligger snö på marken är alltid någon gång mellan älgjakten och min födelsedag i början av november. Inte för att snön stannar särskilt länge, men ändå. Nu är vintern på ingång, utan tvekan.

.

När det ser ut såhär, har man två val. Man kan antingen ta på sig alla kläder man har och ge sig ut och jaga älg (det väljer min man), eller så kan man gå in i stugvärmen efter att ha släppt ut hästarna och gett dem och fåren frukost, och tända vedspisen. Efter att ha skjutsat J till skolan så kryper jag och M upp i soffan, hon tittar på någon av Astrid Lindgrens filmer (jag rekommenderar varmt Bullerbyn-filmerna, som jag tycker är otroligt vackert filmade och har enormt inspirerande 1920-talsmiljöer för oss som snöat in på den tidsepoken). Tänk, vilken tur att jag var så duktig igår och storhandlade, tvättade flera maskiner och vek ihop två överfulla korgar med ren tvätt samt dammsög hela huset... då blir det tid till att bara mysa idag!

.

Ja, så kan man tillbringa en morgon i Småland!

Karl Johan

Vi har fått en Karl Johan i vår matsal. En soffa alltså, sådär 180 år gammal. Egentligen är det en julklapp från mina föräldrar, men vi var och hämtade den redan igår. Den såg rätt så vit ut, där den stod i lagården, men i matsalen är den mer gråblå än vit. Det är originalfärgen på den och med en naturligt sliten look efter alla år, jag har bara tvättat av den och skrapat loss lite färg som ändå var på väg att lossna. Min händige man har kapat av sofflocket från en annan soffa till rätt längd till denna och fixat innerlister som locket kan vila på. Krönet satt inte fast, så där har han borrat upp de gamla träpluggarna och satt i nya, så nu sitter även det bra. Tack, tack, tack käre S!!! Jag ska fixa till locket genom att sandpappra lite på det, det är någon konstig lack som krackelerat som jag ska försöka få bort. Sedan ska jag stryka lite tunn, svart linoljefärg på det och även dutta i lite mer svart på armstöd och fronter (där ni ser att det är helt bortslitet).
.

.
Nu står soffan i matsalen och den gjorde sig jättebra under våra inramade kartor över gården. Kuddarna från H&M Home och ett fårskinn fick hamna här, så inte sofflocket känns så hårt ;-) Jag hade tänkt mig kuddar av gamla örngott med monogram och spetsar här så småningom, men så långt har jag inte hunnit - jag var så ivrig att visa soffan...
.
PS / tillägg: Ett förtydligande om färgen... jag märker att en del undrar varför jag ska dit och dutta! Jag ska alltså bara peta i lite mer svart färg i kolonnerna framtill, för där är färgen avskalad (typ maskinellt, inte någon naturlig nötning). Jag kommer använda svart linoljefärg, precis som på originalet, och tanken är ju att det inte ska synas att jag varit framme med trasan och bättrat på färgen, det ska liksom inte "täckas" av ny färg. Att måla över den här skönheten i sin helhet har jag inte en tanke på! Inte heller att täcka igen de fläckar där färgen har skavts av naturligt slitage, t ex upptill på armstöden eller framtill på locket. Locket är som sagt lackad med någon modern(are) lack och den är "knottrig" och knölig i ytan upptill - det är inte original, så det ska jag slipa ner så att locket blir lite slätare. Pappa är ju antikhandlare och det är av honom jag fått rådet, så ni kan vara lugna över att "expertisen" på området är inkopplad ;-)

Närodlat

Jag gillar inte mat som åker långt, vare sig det är grönsaker eller djur. Vi har ju egna får, så lammkött får vi från egen produktion och sedan jagar min man, så det brukar bli både rådjur, älg och hare i frysen. Av bekanta brukar vi också köpa ett helt vildsvin. Jag är bortskämd med bra kött, jag tycker vanligt nöt- eller fläskkött nästan inte smakar någonting alls när jag får det, jämfört med viltköttet. När jag träffade S kunde jag knappt tillaga något annat än fläskkotlett eller kycklingfilé, men med tiden har jag – om jag får säga det själv – blivit rätt så bra på att göra såväl lammstek, rådjurssadel som älggryta.
.
På jobbet har vi några stycken börjat köpa s k ”gröna lådor”. Det är ett lokalt familjeföretag som varje vecka leverera lådor i olika storlekar med grönsaker och frukt främst från odlare i närheten. Ett himla bra initiativ! Jag vet att det har funnits i åratal i Stockholmstrakten, och just därför är jag extra glad över att den trenden nu även har nått Småland. Genom att företaget levererar alla lådorna till jobbet, istället för hemma hos var och en av oss, så sparar man på miljön också. Vilken lyckokänsla det är att på torsdagarna kånka hem sin låda med fräscha grönsaker! Förra veckan var det både svartrötter och palsternackor i lådan och min lilla dotter M åt och åt och åt…
.
Idag la jag vantarna på två honungsburkar som en på jobbet hade med sig och sålde för sin grannes räkning. Ännu ett exempel på närproducerad mat. Lika glad blir jag när en annan person har med sig ägg från fria hönor i lantmiljö. Att det kanske blir lite dyrare än att köpa billigaste förpackningen i mataffären gör mig absolut ingenting, jag tycker det är så mycket värt att veta att jag köper produkter som ”har haft det bra” och/eller kommer från min del av landet. Lite duktig känner jag mig också på kuppen…
.
Ha nu en bra helg, med mycket och god mat! Själv ska jag nog göra äppelpaj (igen, äpplena tar ju aldrig slut) och så ska jag laga härliga rotfrukter från veckans gröna låda!

.

(Bilden är lånad från Naturens hus.)

Dop

I helgen hade jag äran att få fotografera på ett dop för en helt underbar liten flicka. Det är alltid både pirrigt och nervöst att göra något sådant, för man har ju bara en chans - och tänk om bilderna inte blir bra?

Av respekt till familjen så visar jag inte några bilder på flickan, men väl på den fantastiskt vackra kyrkan. Jag blir alltid så betagen i gamla kyrkor, det är sådant härligt ljus i dem. Inte heller blev det sämre av att den här kyrkan var så gammal och hade massor med fina trädetaljer och gick i vitt och grått, mina favoritfärger.


.

.

.
Tusen tack för att jag fick uppdraget att fotografera på dopet, Anna! Jag hoppas ni blir nöjda med bilderna (postar dem imorgon)!

Riktigt ruggigt

Idag är det riktigt ruggigt här hos oss. Det är kallt och regnar småspik. Vi eldar i vedspisen, tittar på film och jag har bakat kanelbullar (det är ju kanelbullens dag idag). Egentligen borde man väl göra någonting nyttigare, men jag är inne i en tröttperiod. Den här veckan känns det som om mörkret bara trillade på mig - utan förvarning alls.

.

.

.

.

Den gamla lyktan är både rostig och skev men väldigt charmig. Jag har räddat den från den värsta höstblötan och tagit in den. En murgröna fick också flytta in. Pumporna ska däremot ut, jag ska fixa lite höstfint utanför entrén i helgen, tänkte jag.