Vårdträd

Jag vet inte om den här stora lönnen planterades som ett vårdträd här på gården en gång i tiden. Förmodligen inte, men jag tycker ändå om att tänka den tanken. För tjugo år sedan drogs vägen om och fick en ny sträckning. Innan gick vägen rakt igenom gården, med huset på ena sidan vägen och ladugården och uthus på den andra. När vägen skulle breddas och göras rakare, var vi väldigt glada över att vägen hamnade 150 m söder om gården istället för mellan husen. När man nu svänger upp på vår lilla grusväg är den här lönnen det första man ser.

Såhär står det om vårdträd på Wikipedia:

"Vårdträd är beteckningen på ett stort träd, vanligen ett ädellövträd, som står på ett tun på en gård på landsbygden. En mystisk samhörighet har ansetts råda mellan trädet och den på gården boende släkten. 

I svensk folktro förknippades trädet med släktens lycka och välgång. Att skada trädet eller ens bryta löv av det ansågs medföra olycka och sjukdom. Det finns berättelser om att hustomten, eller gårdens skyddsandar eller vättar, bodde i eller under vårdträdet, och åt dessa offrade man för att avvända sjukdom och olycka från människor och boskap. Vissa uppteckningar berättar att man hällde öl eller mjölk över trädens rötter på torsdagar eller inför helgdagar. 

Det finns också en praktisk aspekt av vårdträd, som högsta punkt på gården skyddar det byggnader från blixtnedslag. 

Vanliga arter på vårdträd är lind, alm, ask och lönn. Men det förekommer också så kallade "bärande träd", oxel, rönn, kastanj, valnöt och ek."

Den gamla lönnen är numera både knotig och medfaren. Under den är det alltid världens vackraste vitsippshav på våren, och här växer även lungört och scilla. Just nu blommar lönnblommorna och det måste vara miljontals bin och humlor som surrar där uppe i kronan. Det är en kakafoni utan dess like när man står där under.