04 januari 2008

Sådan mor, sådan son...

J är ju 4 år och säger de mest dråpliga och träffsäkra sakerna just nu. Man kan inte annat än le. Igår när jag gjorde frukost och "mina pojkar" (man och son) satt i soffan i vardagsrummet så säger J:

- Varför gillar vi bara gamla saker?

Han har väl uppenbarligen suttit och tittat i rummet och konstaterat att där står ett grått gammalt skåp, där står ett skåp som är lite slitet osv. Stackars unge!!! Nu är det ju så att vi blandar rätt friskt med nya IKEA-möbler också, så vi har inte bara skavda gamla fynd. Min man svamlar någonting om att vi gillar gamla möbler. Efter ytterligare en stunds fundering från J:s sida så säger han:

- Men vi har i alla fall två teveapparater...
Typ, tack och lov för det!

En annan historia är när vi var på IKEA en gång. Han älskar att åka dit, för köttbullarnas och leklandets skull. När vi går förbi en vit stol eller soffa, minns inte vad det var, säger J:

- Mamma, den här kan du köpa. Den har din favoritfärg!
(Vit alltså.)

Jag bjuder på ett tredje uttalande. Det var också häromdagen, när J utbrister:

- Mamma, har du sett att en blomma har brutit halsen!!!

Det var en sen amaryllis jag hade klippt av och satt i vas. Krukan stod kvar i fönstret, med bara löken kvar.

Visst är barn för härliga? De förgyller verkligen tillvaron! Får väl avsluta med en bild som kan illustrera två av tre uttalanden; gammalt och vitt... Ha det bra i snöyran!


5 kommentarer:

Julias vita drömmar sa...

Ert hus är FANTASTISKT!

Du grejar nog en liten filt, den blir väldigt liten dock hihi så jag skulle nog dubbla det hela. Lycka till! Kram/Julia

Dorthe ♥ sa...

Ja du har så rätt...man kan inte annat än le. barn är det underbaraste som finns!

Kramnar
Dorthe

Annie - Annalunda sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Annie - Annalunda sa...

Vilket fint hus och blogg! Hit kommer jag gärna tillbaka - ocg du är förstås välkommen till min alldeles nya blogg!Hoppas att det är ok att jag länkar till din blogg.
Kram Annie

Kamomilla sa...

Han är väl för go... Visst är det härligt med ungar, när de är sådär ärliga och spontana!