.
.
Jag tänkte berätta en anekdot från i måndags, då jag var sjuk och hemma från jobbet. Jag åkte in till stan för att handla nässpray, för jag hade nästan längtat ihjäl mig efter nässpray sedan lunchtid på söndagen (inget apotek är söndagsöppet i min lilla stad). Eftersom jag var rätt risig, så tänkte jag att jag kan nog åka och handla nässpray utan att behöva tvätta håret....eller byta till några snyggare jeans... (ni vet hur jobbigt det är att fixa till sig när man mår urkasst), och förresten är det väl ändå bara pensionärer så dags på Apoteket?
.
Apoteksinköpet gick jättebra, men så fick jag för mig att titta in i inredningsaffären snett över gatan, när jag ändå var i stan, jag är nästan aldrig där annars då jag jobbar i den större grannstaden. Det gick också jättebra, till en av tjejerna som jobbade där frågade om det inte var jag som hade den här bloggen... Hrm, jo, så pinsamt det blev då - att stå där och verkligen se ut som skrutt... det är första gången någon känner igen mig från bloggen så jag har inte trott att folk har koll på vem jag är! Det är då man frågar sig, VARFÖR händer det aldrig när man tycker man ser bra ut och har snygga kläder på sig??? VARFÖR händer det när man är halvfebrig, har otvättat hår och känner sig dimmig på ögonen???
.
På bilden ser ni ett av förra veckans loppisfynd, en tennljusstake för 40 kr (till höger), och så några nya ljuslyktor i fattigmanssilver. Min vita cyklamen såg så dassig ut så jag drog av blommorna och satte dem i vas istället.
16 kommentarer:
Äsch då! Och du som inte har ditt foto ens på sidan mer? Måste vara nån med ett jättebra bildminne... Varför har du tagit bort det förresten?
Hoppas du får må bättre nu framöver!
Stor kram!
Kamomilla
Ja det du råkade ut för skulle jag kalla ganska typiskt... ;O)
Hoppas att influensan ger med sig snart. Fina fynd du gjort!
Åååå va typiskt! Men hur visste hon vem du är? Du visar ju inget foto av dig själv på bloggen så vitt jag vet.
Undrar hur många som vet vem jag är utan att jag vet att de vet...hihi.
Jag tex åker ofta in till stan i gummistövlar...å då menar jag inga "street-gummistövlar" utan stallmockarstövlarna. Har dem varje dag till jobbet nu denna årstid också.
Trivs så himla bra i dem och visst folk tittar väl kanske lite men jag känner inte för att ta på mig kläder efter vad andra tycker utan vill ha det jag trivs gott i.
Kram gumman och hoppas du kryat på dig nu.
Carina
Hej Kristin!
Jag sitter och ler här nu...men jag förstår att det kanske inte kändes så roligt för dig i det läget!
Lite lokalkändis fast att du inte vet om det?!
Jag har inte tänkt på att du tagit bort fotot på dig själv. Det gillade jag.
Alltså man är aldrig sitt bästa om du frågar mig, men visst är man vissen när man är sjuk...då vill man inte att någon speciell som ska granska människan bakom bloggen ska dyka upp! Det är jobbigt! Helst ska man ju alltid se lite trevlig och fräsch ut, med hyffsade kläder,men så blir det ju inte alltid! Man är bara människa...hmm.. Man blir risig och måste jobba ändå...
Men det var gulligt av dig att dela med dig, vi är nog många som känner igen oss i situatioen!
Hopas du kryat på dig rejält sen dess!
Trevlig helg!
Kram Mariette
Gulle du! Jag kan riktigt se din stackars rödsnutna näsa framför mig... Hoppas verkligen att du kryar på dig!
Kram :o)
Jadu jag kan nästa se dig där, förstår precis hur du kände men jag tror de nog bara tyckte det var kul att du kikade förbi ;o)
Ha en fin helg!
Kramis/LenaS
Usch, vad typiskt! Jag vet hur det känns... Men ibland blir det tvärtom också. Häromveckan träffade jag på en bekant från "ett tidigare liv" och bortom alla under så hade jag en good hair day och ganska så snygga kläder på mig. Ofattbart! Annars är det ju snarare regel än undantag att man känner sig som ett vrak när man träffar någon som man inte har sett på evigheter.
Ha en fin helg, hoppas att den blir mycket bättre än din förkylningsvecka har varit!
Kram från Helena
Typiskt! Och du som inte ens har foto på bloggen :) Vilket jag inte heller har kunnat förmå mig till ännu... Löjligt egentligen, ska skärpa mig. Hemma i boden ser jag ju ut som skrutt jämnt när folk kommer dit, så vad är skillnaden? Fin bild du tog trots nästäppa! Kram, Tina
Ja du Kristin jag känner på pricken igen mig! Det har en viss förmåga att bli just så som du berättar! Varför blir det alltid så när det som minst passar!
Trevlig Helg!
Kram Marina
Oj vad glad jag är att jag är anonym på min blogg. För jag klafsar ofta runt med tovigt hår och stalljeansen på stan, "när jag bara ska..." du vet.
Tur =D
Åh din stackare!! Det där låter som någonting som skulle kunna hända mig. Jag lyckas alltid få största finnen mitt i ansiktet om det är fotografering, träffar på typ kungen om jag är ute och går i joggingställ osv. Ja, ja... då har du lärt dig nu i alla fall - snabbt in till apoteket och snabbt ut igen!! *ler*
Hoppas du mår bättre nu!
Kram Jenny
Ja när man minst vill synas då syns man visst är det typiskt!!!!! Stackare som också haft en förkylningsvecka. Nässprayen är verkligen en livankare nu.... Ha en skön lördagskväll! Kram Sofia
Hej på dig skruttfia.-)
Jag har med förmågan att kunna åka till staden utan att göra mig i ordning. Ibland är det som du säger pinsamt..men äää jag är som jag är. De som känner mig vet att man är fin ibland och ibland inte...men det vore värre att träffa någon som känner igen en genom bloggen.
Kram Lotta
Åh Kristin min vän!
Jag hoppas du känner dig bättre nu, och visst är det väl typiskt. Jag själv var in till stockholm i början på veckan och det var grått och regnigt. Jag hoppade som vanligt i gummistövlar och virkad basker, men när jag gick på birger jarlsgatan kan jag säga att jag kände mig ganska fånig. Jag kunde väl åtminstone tagit på mig de nyaste gummistövlarna *fnissar*. Men jag hade så brådis till skola och dagis så jag tänkte mig inte ens för. Jag har nog blivit lite väl insnöad härute på landet *ler*.
Hoppas ni haft en mysig dag, den lät perfekt tycker jag:)
MÅnga kramar
Karin
Äsch, sådana där bad hair day-moments är det nog mest bara en själv som tänker på! Hoppas att du nu är helt frisk och full av ideer :-)
Jomen, det verkar vara någon liten gammalgröntrend som sprider sig! På loppisen igår kunde jag inte låta bli att köpa en sådan liten fotogenlampa i samma ljusgröna färg..
Det är typiskt och verkligen ett mysterium hur det alltid kan råka sig så... Hoppas du kryar på dig snart!
Skicka en kommentar