Vet ni, detta är mitt sjätte bloggår jag går in i nu. Tiden går fort, konstaterar jag. Samtidigt har myntet en andra sida, vad finns det egentligen att skriva om längre? Renovering och utbyggnad av vårt gamla hus är i princip klart, det återstår bara lite småfix. Mycket av det jag har skrivit om tidigare på bloggen hör ju ihop med vad vi har gjort med huset. Är det stiltje på den fronten så blir det stiltje för inläggen? Av personliga skäl skriver jag inte så mycket om familjen och djuren på bloggen och jag planerar inte att börja göra det heller, alltså faller även det bort. Ibland tillåter jag mig att visa inspirationsbilder hämtade från nätet, men jag vill inte göra det för mycket, då jag tycker att bloggar som enbart visar bilder från andra bara är intressanta ett kort tag och snabbt förlorar mitt intresse. Givetvis kommer jag fortsätta visa bilder från och om de reportage jag gör, och stämningsbilder från huset. Men räcker det??? Jag känner mig tveksam, ni har redan sett allt, det känns bara som att jag upprepar mig hur jag än gör...
Reportagejobb, ja... det är en annan fråga jag har stött och blött för mig själv under hösten. Hittills har jag kombinerat mitt skrivande och fotande i egen firma med heltidsjobbet som controller (jag är civilekonom med inriktning mot ekonomisk styrning). Jag har inte haft några ambitioner att låta egna firman bli min heltidssysselsättning helt enkelt för att jag tror att jag skulle tröttna och tappa den där speciella gnistan om det blev något jag verkligen var t-v-u-n-g-e-n att leva på. Jag trivs ju jättebra med mitt ekonomijobb och lyckligtvis har det gått att kombinera både siffror och bokstäver hittills. Ändå, på något sätt, är det så lätt att börja jämföra sig mot andra, som har skrivande som heltidssysselsättning. I jämförelse med dem gör jag så klart inte så många reportage, syns inte lika ofta i tidningarna och så vidare.
En sak jag har upptäckt ju äldre jag blir (nu låter jag väldigt präktig!) är att man måste vara snäll mot sig själv. Åtminstone klarar inte jag av att ständigt påminna mig själv om vilka tillkortakommanden jag har på olika fronter (tro mig, det är väldigt många!). Därför måste jag vara snäll mot mig själv och erkänna att jag faktiskt producerar en hel del på mitt vanliga jobb också (om än rapporter och analyser snarare än reportage). Det som allt kokat ner till under hösten är, att jag av naturliga skäl inte kan göra lika många reportage som en som jobbar heltid med det. Det får jag acceptera. Istället har jag bestämt mig för att bara göra de reportage som jag verkligen vill göra, det vill säga lägga allt krut på de idéer jag tror på. Under hösten har jag haft lite väl mycket att göra och jag ligger fortfarande efter med textskrivandet (vilket jag måste ta igen nu i januari), tanken är att 2012 ska det finnas lite mer balans i tillvaron även när det gäller reportagen. De blir alltså inte fler, men de ska bli naggande goda! Hoppas ni tycker det låter bra och följer med...
God fortsättning nu på det nya året!
6 kommentarer:
Jag tycker det låter som kloka tankar och beslut.
Bättre få men fina reportage. Balans är viktigt och sunt.
Önskar dig en fin start på 2012!
Kram Marie
Förstår dina tankar...man tycker att man visat allt i sin egen inredning...men ändå kan jag känna att det är så många bloggar och foton med inspiration vi bloggare tittar på..så vi kommer inte riktigt ihåg allt ändå..då kan jag känna att det gör inget om foton visas flera gånger..för det är alltid någon som inte har sett dem och blir glad över inspirationen...och du bjuder på så mycket fint så det är ljuvligt att se det flera gånger♥..Kram och lycka till med det nya året!...Marie
Smart Kristin, att följa sitt hjärta!! Gör det du gör, med hela ditt hjärta och med kärlek, så blir det så bra så!!
KRAM
Du min bästa Kristin ska fortsätta som du alltid har gjort med att visa från ditt vackra hem, i din takt, på ditt sätt.
Vi hinner inte någon av emellanåt, men det finns ingen som kan mäta sig med dig och som jag kan jobba så bra tillsammans med..det är ju för att du är du. Bästa Kristin helt enkelt och vi tar livet som det kommer..stress det lägger vi bakom oss..vi gör detta bara för att ha roligt.
Kram din fotograf och vän Lotta
Åh vad jag känner igen mig i tankarna kring upprepning och att det inte räcker till! Precis så kände jag också förut och kommer säkert att känna igen om ett tag då huset står klart... men vet du, min ärliga åsikt när jag tittar på andras bloggar och då även på din... jag gillar upprepning! Jag älskar "hemma hos" bilder och kan liksom inte få nog när det är från hem jag tycker är vackra! Sen blir det aldrig helt likt gång från gång heller... man pyntar, plockar bort, tillför något nytt eller fixar med någon detalj, iallafall gör jag det. Sen finns det perioder när jag är helt inspirationslös och inte gör ett dyft hemmavid och då fallerar även inspirationen att göra inlägg för man känner sig tråkig och oinspirerade! Då låter jag bloggen vila och även jag själv, någon gång kommer dock alltid lusten tillbaka när jag talar för mig själv.
Att jämföra sig med andra är dåligt för själen, det vet jag bestämt... det är lätt att vara hård mot sig själv och känna att man inte presterar lika bra, lika mycket och inte har kapacitet att nå dit andra når och att man inte är lika duktig... oj vad jag har fallit i den fällan många gånger genom livet! Tycker du skriver med gott förnuft och hoppas du känner att du är lika fantastisk som konkurrenterna även om du inte har tiden att synas lika ofta som vissa gör... vikten ligger inte i kvantiteten, den ligger i kvaliteten! Det du gör är vackert och jag hoppas att du fortsätter med både det och med bloggandet i din takt och tempo. Dina bilder kan man inte få för mycket av, inte heller dina kloka texter och filosofiska tankar!
Kramar från Jenny
Fortsätt gärna i samma stil här på bloggen. Hittade nyss hit och njuter för fullt av dina vackra bilder. God fortsättning på det nya året!
Skicka en kommentar