Lila triss

Nu när sommaren är här behövs det så lite för att skapa något vackert inomhus. Gräslöksblommor och styvmorsviol i en liten porslinskanna, ett udda lilamönstrat fat och ett doftljus och vips så har man världens vackraste arrangemang på soffbordet!

Glad sommar allihopa, nu har väl alla skolbarn sommarlov och förhoppningsvis har ni inte långt kvar till semestern heller!

Akleja

Så enkel och anspråkslös, men så älskvärd ändå... aklejorna tillhör mina favoriter i rabatten!

Stenbocksäpple

Att jag tycker om kulturhistoriska växter har jag skrivit om innan (se t ex mina boktips här), och därför har vi många gammaldags växter i vår lilla trädgård. Det gäller även fruktträd. När vi gifte oss för elva år sedan fick vi ett äppelträd av sorten "Stenbock". Jag blev så glad när jag läste om det, för det har en historia som går långt tillbaka.

"Stenbock" är ett träd som börjar ge frukt både tidigt och rikligt, äpplena är medelstora eller stora elfenbensvita med fast, vitt fruktkött som har en söt smak. På solsidan av äpplet kan det förekomma röda strimmor eller prickar i skalet. De mognar i augusti-september och har kort hållbarhet, så det gäller att äta dem på en gång! Stenbock är Värmlands landskapsäpple och kommer från Skillingmark. Äpplet stammar från en kärnsådd på kärnor från Norge, gjord av den värmländska vallpojken Olof Påtfeldt, kallad Stenbocken, vid slutet av 1700-talet. Stenbock är ett härdigt äpple (zon 1-6) som inte har så stora krav på jordmån eller annat. Det är motståndskraftigt mot sjukdomar men kan ibland drabbas av skorv. Stenbock pollineras av följande äppelsorter: Antonovka, Charlamovsky, Oranie, Persikorött sommaräpple, Ringstad, Röd Astrakan, Silva, Sävstaholm, Transparente Blanche och Åkerö.

Stenbock har stora, helvita blommor.

Mogna äpplen - bilden är lånad från bloggen I huvudet på en trädgårdskonsulent.

Vildingar

Ibland läser jag i trädgårdsreportage om ljuvliga trädgårdar, där det mesta liksom verkar självsått. Det har bara poppat upp vackra blommor lite här och där, och trädgårdsägaren verkar nästan urskuldrande. Jag kan säga på en gång att det händer inte i min trädgård. Jo, förresten, nässlor, kvickrot och kirskål gör så, men det är ju inget man talar högt om, dessa växter är ju direkt pinsamma att hysa i sin trädgård (sanningen är att i min trädgård förekommer de r-i-k-l-i-g-t, vi försöker dock bekämpa dem till avlägsna delar av trädgården!).

Därför blir jag extra glad när jag upptäcker att förra årets penséer fröat av sig och återuppstått i nya varianter i granitgruset mot husgrunden. I nya färger och mönster, men vansinnigt charmigt!

Syrentider

Visst är det synd att syrenerna inte håller sig så bra i bukett? Jag älskar att ta in kvistar, det luktar ju underbart, men hur jag än gör så slokar de fort. Jag har provat att skära långa snitt i stjälkarna, banka ut stjälkarna och tillsätta socker i vattnet. Har ni andra bra tips som jag kan prova, för att få syrenerna att hålla längre som snittblomma?

Nu testade jag att helt enkelt bryta sönder en kvist i mindre små "buketter" och lägga i vatten. Det blir ju inte lika pampigt som en stor bukett men det luktar precis lika härligt.

Den senaste bekantskapen

Inspirationen (och tiden) till att uppdatera här på bloggen har lyst med sin frånvaro en lång tid nu, men när man minst anar det så kommer den tillbaka.

Jag älskar ju skåp av alla de slag och ett grått hörnskåp har sedan sist fått flytta hem till oss. Jag är lite mallig över mig själv, det har jag nämligen budat hem över nätet på Bukowskis Market. Jag har aldrig tidigare köpt något därifrån så det var väldig pirrigt att se om budläggningen skulle funka, men allt gick bra, inklusive hämtning och transport hem av en budfirma. Nu står det här i vardagsrummet och jag tycker det passar utmärkt in tillsammans med den nyuppsatta grå medaljongtapeten och nymålade vita taket.

Skåpet är från början av 1800-talet men ommålat och färgen känns kanske lite platt och tråkig, men jag orkar inte ställa mig och måla om det nu utan det får vara såhär så länge. Jag gillar att det är ett sådant enkelt formspråk på skåpet, jag har sett oräkneliga krusidulliga hörnskåp och de är inget för mig. Det här var dock helt i min smak!

Inte än, men snart?

Längtar ihjäl mig nu efter torra vårdagar. Ni vet, sådana då man kastar jackan och upptäcker att det går finfint att fortsätta vara ute i bara fleece eller tröja. När man går in och byter från gummistövlar till gympadojor. När hästarna inte står i lera upp till karlederna när man ska ta in dem, eller när det inte längre "tjippar" för varje steg man tar. Men men, nu har vi ju i alla fall plusgrader, bara det att regnet öser ner...

De här söta violerna fotograferade jag för snart två år sedan, jag hittade dem nyss när jag letade efter en annan bild. Bland TORRA och PRASSLIGA löv växte de, och jorden luktade varmt och härligt.

Vita kannor

Oj, vilken dålig aktivitet det är på bloggen nu, och sämre lär det nog bli, för idag tror jag våren kom på riktigt. Tvåsiffrigt på "röda delen" av termometern, det har vi inte haft på ett halvår! Här hos oss får vi lamm och så går jag och väntar på det första av två föl. Kanske det blir lite mer lockande att föla nu när det är lite varmare... Inomhus har vardagsrumsrenoveringen tagit fart, i fredags kom målaren och nästa vecka är det dags för takmålning och omtapetsering. Det ska bli så skönt att få det gjort! Samtidigt har jag börjat jobba igen, men deltid, så att min handled vänjer sig vid omställningen. Än så länge går det bra.

Idag visar jag en av mina absoluta och konstanta laster. Vitt porslin. Skålar, fat, kannor... det är sådana saker jag inte kan få för mycket av! Faktum är dock att jag har rensat ut några kannor i och med några nyköp, så lite duktig är jag... annars är jag ganska "ha-galen" inom detta område *fniss*.