Vildingar

Ibland läser jag i trädgårdsreportage om ljuvliga trädgårdar, där det mesta liksom verkar självsått. Det har bara poppat upp vackra blommor lite här och där, och trädgårdsägaren verkar nästan urskuldrande. Jag kan säga på en gång att det händer inte i min trädgård. Jo, förresten, nässlor, kvickrot och kirskål gör så, men det är ju inget man talar högt om, dessa växter är ju direkt pinsamma att hysa i sin trädgård (sanningen är att i min trädgård förekommer de r-i-k-l-i-g-t, vi försöker dock bekämpa dem till avlägsna delar av trädgården!).

Därför blir jag extra glad när jag upptäcker att förra årets penséer fröat av sig och återuppstått i nya varianter i granitgruset mot husgrunden. I nya färger och mönster, men vansinnigt charmigt!