Det här med syslöjd

Jag kan bara säga en sak: jag är glad att jag inte betygssätts på min syslöjd. Hur jag kunde få en fyra i syslöjd på högstadiet övergår mitt förstånd, jag är långt ifrån vän med min symaskin. Jag är inte ens en glad amatör, för när jag syr, så håller jag på att muttra, svära och sucka om vartannat... (om man bara kunde ha sluppit undertråd och allt som följer med det, så tror jag att jag hade varit gladare).

Igår muttrade jag ihop två julstrumpor, en till storebror och en till lillasyster i familjen. De tål inte någon närmare granskning, men de kommer duga till att lägga julklappar i, som får öppnas på julaftons morgon. Ni känner ju mig vid det här laget, skrikiga färger är inget jag gillar, och jag gör inget undantag för julen. Till strumporna hade jag hittat två tyger som gick en lite "dammig" och dov färgskala (oblekt och rödrandigt), och kompletterade dem med en grå virkad spets.
.



.
Betydligt smidigare än strumporna var det här pysslet, långa kanelstänger ihopbundna med två sorters band. Stängerna fick ligga framför silverljusstakarna, jag tyckte det blev fint med de grå banden mot silverglansen.




.
Jag ber om ursäkt för att jag just nu är jättedålig på att lämna kommentarer hos er bloggvänner. Det är mycket att stå i nu, och lilla M har precis lärt sig krypa vilket betyder att jag har kopplat in mina ögon i nacken igen, men trots det så har jag ont om bloggtid! Jag hoppas ni har överseende med mig...