Det som var högst tillfälligt...

För flera veckor sedan letade jag efter adventssaker. Alla kottar, kanelstänger och annat hamnade i en vit skål, det blev oväntat fint. Skålen har blivit kvar, utökad med något, minskad med något annat. Tyvärr tappar kanel och stjärnanis doften efter att ha legat framme ett tag, men det märks ju inte på bild ;-)

Nu är årets lussande avklarat på både skola och förskola. Eftersom jag inte har barn som direkt gillar att stå på scen och "klä ut sig" så är det alltid lite si och så med känslorna inför lussandet. J gjorde en fin insats som konferencier i år, han slapp vara stjärngosse som förra året (då han för övrigt briljerade som triangelsolist till muntert jubel). M övervann scenskräcken och var den mest bedårande lilla tärna jag sett. Hon var så fin och söt och sjöng alla verser på alla sånger - hurra!