Mitt kök i Jeanne d'Arc Living Magasinet

I nummer 6/2011 av Jeanne d'Arc Living Magasinet hittar ni ett låååångt reportage från mitt kök, som jag och allra bästa Lotta gjorde förra hösten. En underbar dag i september bar vi in massvis med grönsaker och blommor och fotade, det var verkligen hur kul som helst och jag älskar verkligen dessa bilder.

Foto: Anne-Charlotte Andersson & Kristin Fägerskjöld

Krusbärsmarmelad

Det blev två omgångar krusbärsmarmelad av alla bär jag plockade i söndags. Den första med vanilj och rivet citronskal i, den andra med portvin. Citronen gav en fin syrlighet. Portvin brukar jag ha i marmelad som behöver lite vacker röd färg i sig, som t ex rabarbermarmelad, och det är alltid gott - kanske lite mer "vuxensmak" än varianten med citron.

Enklaste sättet att koka sylt och marmelad, och det enda sättet jag gör på numera, är att använda syltsocker. Till krusbären tog jag 650 g bär och 500 g syltsocker. Häll först bären i en vid kastrull och låt koka i 8 minuter. Häll sedan över socker och låt koka upp och koka i 8 minuter till. Smaksättningarna hade jag i sist (1 tsk vaniljsocker + rivet skal och saft av 1 citron respektive 1 dl portvin men det kan ju anpassas efter tycke och smak!). Häll sedan upp på väl rengjorda burkar och förslut genast.

Kursbärsmarmelad med vanilj och citron och till det en fin etikett.
Äkta home made!!!

Besök från Antikrundan

Idag hade vi besök från Antikrundan, deras expert Max Sjöberg med produktionsassistent var det som kom. De gillade både vår gård och vårt hem och jag tror att de även gillade skåpet... vi ska få besked i nästa vecka om de kommer och hämtar det inför inspelningsdagen. De berättade att de får in ungefär 1000 förslag på objekt i form av brev eller mail till redaktionen inför varje säsong, de väljer därifrån ut ca 10% av föremålen och åker runt och tittar på. I år gör de 60 hembesök (i år från Sölvesborg i söder till Rättvik i norr) före själva inspelningsdagarna.

Förutom skåpet hade vi även skickat in bilder på en gammal värja och två glasbägare, alla tre objekten från 1600-talets slut och tillhörande min mans släkt sedan dess med fantastiska historier omkring dem (som involverar kungar och landshövdingar). Dessa fick vi besked på studs att de ville filma. Vi tilldelades en liten vip-biljett så nu kan vi gå före i kön *fniss*. Skåpet får vi som sagt besked om i nästa vecka. Tyvärr fick vi inte veta något om vare sig pris, ålder eller annat... det hummades en del och vi tyckte vi såg uppskattande ögonkast (även på andra saker i vårt hem, bland annat min älskade grå karljohansoffa), men vi får se vad de bestämmer sig för. De väljer ju utifrån att programmet ska bli bra och visa varierande saker och inte bara om föremålet är unikt eller ej. Men vi är som sagt ett litet steg på väg vidare i programmet...

Vi har i alla fall blivit lite förälskade i skåpet, både jag och min man! Även om det fick flytta in i huset lite på nåder bara för att vi inte tyckte att det kunde stå ute i lagården när tv-teamet skulle komma hit, kommer vi nog faktiskt att behålla det inomhus. Jag kan inte säga att jag tycker skåpet är snyggt, det är mer "ful-snyggt" och vinner snarare på charm. Färgen är inte den jag skulle valt själv, och jag tror att det var mycket vackrare en gång i tiden i sin blågröna originalfärg, men nu är det som det är och i och med att vi har tämligen ljus inredning i övrigt funkar det ändå. Skåpet verkar oerhört praktiskt med alla hyllor och därför kommer vi nog ersätta vårt befintliga bufféskåp i matsalen, som hyser porslin, matsilver och ljusstakar, med detta. Jag älskar verkligen den lilla hyllavsatsen mellan under- och överskåp. Jag har upptäckt att det är precis lagom att ställa små ljuskoppar där, det går att öppna övre dörren utan att man behöver flytta dem, och det ser väldigt trevligt ut när man tänder en rad med lyktor. "Skåpet passar ju oerhört bra in här i ert hem", var Max Sjöbergs kommentar och det var roligt att höra!

Förra året tog vi in ett annat gammalt skåp i vardagsrummet, det smala vackra skåpet som jag målade om i grått. Det luktade ganska "muggigt" och trist, men då fick jag ett sådant bra tips från en bloggläsare om att man kunde ställa en burk med ättika i skåpet för att dra ur lukten. Det här skåpet luktade ju inte heller rosor precis, så jag provade ättikeknepet igen och det funkade lika bra den här gången också. Ett tips som verkligen rekommenderas, med andra ord!

PS: Eftersom det var två stycken som undrade på en gång om jag inte kunde visa hela skåpet, så hänvisar jag till det tidigare inlägget som visar en helhetsbild!

Länk på Sköna hem

Såg nu att det ligger en länk på Sköna hem om reportaget från Bossgård som jag och Hasse gjort, det som alltså är med i tidningen nr 9/2011. Tycker det är så trevligt när tidningarna har en nätutgåva, så man kan läsa reportagen på nätet också, om man missat den tryckta tidningen. Sköna hem och Hus & Hem är bra på det. En tidning som jag verkligen tycker borde ha en bättre hemsida är Lantliv. Det som finns idag på http://www.mixr.se/ tycker jag är värdelöst...

Visst är det vackert med det konjaksbruna mot allt det vita?

Krusbär, stickelbär, gooseberries

Av en ren händelse såg jag att vi i år hade jättemycket krusbär på en gammal buske som hos oss växer i en stenmur, en kvarleva från det gamla torpet som låg här innan vårt hus flyttade hit och blev gårdens boningshus. Busken ser inte mycket ut för världen och den har drabbats av mjöldagg alla andra somrar vi har bott här, så jag har i år inte ens tittat åt den. Tur att jag gjorde det nu, kan jag säga, för den fullkomligt dignade av bär! En liter plockade jag på en kvart... sedan gick jag runt och letade efter fler krusbärsbuskar som växer vid andra torpgrunder och då fick jag ihop en liter till. Busken vid vårt hus gav guldgula relativt stora bär, de andra var mindre och rödaktiga. Återstår att se vad jag gör med dem, sylt/marmelad av hela köret eller en paj också? Här hittar du många goda recept med krusbär, det blir nog förresten en sådan här krusbärskaka till kaffet!

Gula och ludna - underbart goda!

Jag googlade på krusbär och hittade detta på Wikipedia:

Krusbär (Ribes uva-crispa) är namnet både på en buske och dess bär. Det vetenskapliga namnet kommer av latinets uva (druva) och crispus (krusig), vilket syftar på att den har bär och krusiga blad, krusbär. En namnsynonym är Ribes grossularia och för bären stickelbär.

Krusbärsbusken stöter man på i markerna ganska långt från bebyggelse, men det är osäkert om det någonsin funnits vildväxande i Sverige eller om den enbart förvildats eller blivit kvar från övergivna trädgårdar.

Växten kommer ursprungligen från Kaukasus och Västasien. Odlingen av krusbär tycks ha kommit igång på allvar först på 1500-talet. I Norden började det odlas först på slutet av 1600-talet. Under 1800-talet som var krusbärsodlingens glanstid, fanns det runt 1000 olika sorter i odling. Vid 1900-talets början kom den amerikanska mjöldaggsvampen till Europa och ödelade mycket av förädlingsarbetet. Numera finns det sorter som är resistenta mot mjöldagg.

Vilda krusbär växer i hagar och snårmarker, längs vägar, i stenrösen och klippspringor. Utbredning från södra Sverige upp till norra Uppland - södra Dalsland. Enstaka förekomster ända upp till Storsjöbygden i Jämtland.

Krusbär har sorter med stora bär och sorter med små bär. Blomställningen är inte en klase, utan 1 - 3 blommor sitter fästade vid stammen, där det finns mycket taggar. Bären har stark färg och är mycket saftiga. Frukten är större än hos de andra arterna i släktet, och är ett enrummigt, mångfröigt bär. Bären innehåller sockerarter och citron-, vin- och äppelsyra. Hos de odlade sorterna varierar bärens storlek, form och färg. Det finns gula, röda och grönvita, ludna och kala, klotrunda, ovala och päronformade.

Älskar sådana här gamla bilder och kunde inte låta bli att ta med dem i inlägget!

Botaniska planscher lånade från Wikipedia.

Idag har jag börjat jobba igen så nu är semestern slut och "verkligheten" börjar igen!

Augustikväll i trädgården

Det här året har vi kunnat njuta av trädgården mer än vad vi gjort på flera år. Anledningen är så klart att vi förra året började strukturera upp den genom att bygga en stentrappa ut från matsalen, en uteplats och ett utekök samt grusgångar kantade av stenmurar respektive gatsten runt om huset. I vår fixade vi till gräsmattan. Jag tyckte jag beställde hur mycket matjord som helst (två hela lastbilslass) men ändå fick vi snåla lite på slutet för att det skulle räcka överallt.



 Uteköket byggdes i ohyvlat plan och rödfärgades med ljus Falu Rödfärg, precis som huset.

På uteplatsen har vi granitsingel, det passar fint då både stentrapporna och husgrunden är av granit.

Jag tycker det är snyggt när man även ute håller sig till ett par färger och material, så det inte blir "plottrigt".

Man bör dessutom tänka på husets stil, ålder och läge - vad passar egentligen?

Trots tappra försök emellanåt så inser jag att jag inte har gröna fingrar. När alla pratar lyriskt om hur kul det är att slita i trädgården så muttrar jag mest när jag måste ta ett tag med ogräskrattan. Och jag är urdålig på att räfsa upp gräsklipp och löv. Utifrån detta är jag ändå nöjd med hur vår blomsterrabatt blev. Några av de ditflyttade gamla historiska rosorna har inte tagit sig och pionerna har inte blommat i år, men höstanemonerna gör det. Jag har fått gammeldags perenner från mamma som jag har satt här, t ex stjärnflocka och olika sorters nävor. Tanken är att rabatten ska gå i vitt och rosa, och att det alltid ska finnas något som blommar.

Blomsterlandet med sin stenmurskant mot grusgången. Jag har satt månadssmultron längs kanten som

förhoppningsvis blir som en liten låg "häck". Inte helt historiskt korrekt bland de övriga mormorsväxterna,

men ibland får man frångå sina principer... 

Golfvacker gräsmatta och välklippt häck hittar man inte hos oss. Faktiskt är det rätt så svårt att bestämma sig för var gräsmattan ska sluta när man bor på landet - vi har ju liksom 12 hektar mark... vem säger att tomten slutar här och inte tio meter mer åt väster? Någonstans gäller det att dra gränsen, för man kan ju inte klippa hur stort område som helst. Och som sagt så ska ju hela rasket också skötas och där är jag inte någon kandidat till trädgårdsmästarposten.

Grinden kom också upp förra året, en exakt nytillverkad kopia av den gamla grinden som inte gick att rädda.

Nässlor och långt gräs finns det tyvärr gott om hos oss. Det här är ett kommande projekt där tanken är att

bygga in en telefonstolpe med förankringslinor med stenmur och upphöjt land med buskar. Fast just nu är

det nässlornas kindergarten märker jag...

Reportage i Sköna hem

I Sköna hem nr 9/2011 som kommer ut i butik i dagarna, kan ni se mitt och Hasses reportage från den vackra 1800-talsgården vid Bråviken där Viola håller hus. Ett vackert hem - jag låter bilderna tala för sig själva. Tack kära Viola för en trevlig dag förra året då reportaget gjordes!

 

 Foto: Hasse Bengtsson

Text & Styling: Kristin Fägerskjöld

Uppringd av TV

Idag fick vi ett roligt telefonsamtal, vi blev nämligen uppringda av SVT:s Antikrundan! Antikrundan kommer till Nässjö 28 augusti för inspelning och värdering och inför det hade vi skickat ett mail med text och bilder på lite "udda" saker vi har här hemma. På onsdag kommer de nu och tittar på ett gammalt skåp! Antar att det är "rekningsrundan" och det görs alltså ingen inspelning, men det var kul att de ändå hörde av sig...

Är ni nyfikna på skåpet? Så här ser det ut... det passar inte in hos oss men vi har inte haft hjärta att sälja det (vi har nämligen fått det i utbyte mot att min man snickrade en mjölkpall av en gammal farbror). Det är unikt då det är väldigt gammalt och orört sedan början av 1800-talet då det målades om i rött. Alla gångjärn och lås är original och mycket äldre än så. Det kommer från ett hus i trakten och har stått i det huset sedan det byggdes, vilket var i början på 1800-talet. De senaste 100 åren har det fungerat som verktygsskåp åt en duktig snickare som bodde där. Under den röda färgen syns spår av någon ljusblå färg och stilen bär drag av bondrokoko. Vi gissar att det är från slutet av 1700-talet men det kan vara ännu äldre. Ja, det blir spännande att se vad TV-experterna säger!

(Och ha ha, om det nu blir någon TV-inspelning senare så gjorde vi redan upp när vi skickade in mailet att det får bli S som får stå framför kameran, jag håller mig i bakgrunden! Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg, det är ju inte säkert det blir någon inspelning.)