Augustikväll i trädgården

Det här året har vi kunnat njuta av trädgården mer än vad vi gjort på flera år. Anledningen är så klart att vi förra året började strukturera upp den genom att bygga en stentrappa ut från matsalen, en uteplats och ett utekök samt grusgångar kantade av stenmurar respektive gatsten runt om huset. I vår fixade vi till gräsmattan. Jag tyckte jag beställde hur mycket matjord som helst (två hela lastbilslass) men ändå fick vi snåla lite på slutet för att det skulle räcka överallt.



 Uteköket byggdes i ohyvlat plan och rödfärgades med ljus Falu Rödfärg, precis som huset.

På uteplatsen har vi granitsingel, det passar fint då både stentrapporna och husgrunden är av granit.

Jag tycker det är snyggt när man även ute håller sig till ett par färger och material, så det inte blir "plottrigt".

Man bör dessutom tänka på husets stil, ålder och läge - vad passar egentligen?

Trots tappra försök emellanåt så inser jag att jag inte har gröna fingrar. När alla pratar lyriskt om hur kul det är att slita i trädgården så muttrar jag mest när jag måste ta ett tag med ogräskrattan. Och jag är urdålig på att räfsa upp gräsklipp och löv. Utifrån detta är jag ändå nöjd med hur vår blomsterrabatt blev. Några av de ditflyttade gamla historiska rosorna har inte tagit sig och pionerna har inte blommat i år, men höstanemonerna gör det. Jag har fått gammeldags perenner från mamma som jag har satt här, t ex stjärnflocka och olika sorters nävor. Tanken är att rabatten ska gå i vitt och rosa, och att det alltid ska finnas något som blommar.

Blomsterlandet med sin stenmurskant mot grusgången. Jag har satt månadssmultron längs kanten som

förhoppningsvis blir som en liten låg "häck". Inte helt historiskt korrekt bland de övriga mormorsväxterna,

men ibland får man frångå sina principer... 

Golfvacker gräsmatta och välklippt häck hittar man inte hos oss. Faktiskt är det rätt så svårt att bestämma sig för var gräsmattan ska sluta när man bor på landet - vi har ju liksom 12 hektar mark... vem säger att tomten slutar här och inte tio meter mer åt väster? Någonstans gäller det att dra gränsen, för man kan ju inte klippa hur stort område som helst. Och som sagt så ska ju hela rasket också skötas och där är jag inte någon kandidat till trädgårdsmästarposten.

Grinden kom också upp förra året, en exakt nytillverkad kopia av den gamla grinden som inte gick att rädda.

Nässlor och långt gräs finns det tyvärr gott om hos oss. Det här är ett kommande projekt där tanken är att

bygga in en telefonstolpe med förankringslinor med stenmur och upphöjt land med buskar. Fast just nu är

det nässlornas kindergarten märker jag...