Antikrundan i Nässjö

Idag var det Antikrundans inspelningsdag i Nässjö. Vi hade ju fått VIP-biljett för värjan och glasbägarna, så vi hade en tämligen skön dag då vi slapp att köa och bara kunde kliva rakt in i produktionen. Min svärmor blev filmad med glasbägarna och min man med värjan. Jag skulle ju ha fått berätta om skåpet, om det kom med, men det gjorde det ju inte (och puh, då slapp jag stå framför kamerorna, lika skönt det!). Det var himla kul att se hur allting fungerade.

Till vänster tre glada "gubbar": Knut Knutsson och Max Sjöberg, och S i bakgrunden

Till höger: programledaren Anne Lundberg

Till vänster: Charlotte Widenfelt tittar närmare på en av glasbägarna före tagning

Till höger: Min svärmor E hos filmteamet som spelade in inomhus

Till vänster: Inspelning ute i kön med Knut och Max

Till höger: ... och tagning! Här görs det TV i solskenet!

Nu får vi vänta och se om det kommer med i programmen, som börjar visas i januari efter alla helger, eller om det klipps bort... det återstår att se. Hur som helst var det väldigt roligt att få vara med i alla fall! När det gällde glasbägarna så var de så gamla som familjehistorien förtäljer, nämligen slutet av 1600-talet. Värjan var däremot inte det, utan "bara" från början av 1800-talet.

En sak vi blev väldigt tacksamma över, var att Max Sjöberg hade tid att ge oss lite upplysningar om skåpet som aldrig kom med. Det är så gammalt som vi har trott, det ligger tidsmässigt någonstans mellan slutet av 1600-talet fram till ca 1730. Vårt skåp kom ju inte med för att det fanns många andra skåp som valdes istället, att då var få höra att Max tyckte vårt skåp var mer unikt än "vanliga" allmogeskåp och garanterat äldst av de skåp de hade sett hittills, var då extra kul. Ja, värdet då???? (Den klassiska frågan i Antikrundan!) Ungefär som vi hade gissat därmed, ett par tusenlappar. Den gamla pjäsen fortsätta bo hos oss. Det är ju inte direkt varje dag man får möjlighet att "umgås" med en så gammal pryl och med det värdet kan vi utan dåligt samvete använda det här hemma!

Här hittar du inlägget om när Antikrundans expert Max Sjöberg var hemma hos oss, och här hittar du ett inlägg med bild på skåpet.

Målning och möbelskola

Jag har skaffat mig ett nytt projekt. För er som inte vet, går det till enligt följande modell:

a) Kristin ser annons på Blocket om en möbel.
b) Kristin köper möbeln och gör upp om att hämta den en viss tid.
c) S får åka och hämta möbeln på uppgjord tid (den är nämligen oftast för stor för att gå in i K:s bil).
d) S får bära in möbeln efter att Kristin har fått svara på frågan "var ska du ha DEN HÄR då?" (underförstått "jag ser inget självklart behov av den här möbeln så var sjutton vill du att den ska stå???").

Den här gången blev det en avlutad chiffonjé, den har så fin modell och kostade endast ett par hundralappar. När jag säger ”fin” betyder det en enkel modell utan krusiduller, en typisk ”bonnamöbel” som många säkert tycker inte är något att höja på ögonbrynen åt. Men i vårt hus passar den, vi har en rätt så simpel stil. I ett gammalt torp passar helt enkelt inte alltför påkostade möbler med ornament och krusiduller eller bjärta färger.

Min nyinförskaffade chiffonjé - bild lånad från Blocket.

Fördelen med att köpa en avlutad möbel är att man är fri att välja både färgtyp och färgnyans. Oavsett vad man väljer får man ett bra underlag att utgå från, färgen fäster ju bra på en trären yta, och man slipper att tvätta möbeln eller – ännu mer arbetskrävande – skrapa den först. Man behöver inte heller tänka på att bevara något original – möbeln är ju så att säga redan ”förstörd” genom avlutningen. Jag har kommit bort från att allting ska vara vitt, nu är jag mer inne på grått och även lite smutsbeige som havre- eller potatisfärgat tycker jag är fint. Jag är sugen att prova en linoljefärg igen. Det är tio år sedan jag använde det sist och då blev jag inte nöjd för den vita färgen gulnade så hemskt och allt jag målat med den färgen fick jag måla om igen. Dessutom tar ju linoljefärg så lång tid på sig att torka, en klar nackdel för min del, jag som är så otålig av mig! Finns det någon som har någon erfarenhet från Ottossons eller Gysinges linoljefärg? Dela gärna med er om era erfarenheter i så fall! Jag tror nämligen att jag måste köpa en färdigbruten nyans, jag är tveksam till om jag kan röra ihop pigment själv och få den färg jag vill ha… Invändigt är det masurbjörk i lådorna på chiffonjén och där ska jag låta allting vara som det är och inte måla något.

I mina inspirationsmappar hittade jag några exempel på fina möbler. Byrån med svart topp tycker jag är läcker. Men kanske blir det lite för kraftfullt med svart skiva överst? Jag ska nämligen ha chiffonjén under ett snedtak i vårt sovrum. Jag får för mig att den svarta skivan hade gjort sig bättre i ett mer ”luftigt” utrymme.

Bild lånad från Bukowskis Market.

Den här chiffonjén och byrån har snygga grådaskiga toner.

Bilder lånade från nätet - minns tyvärr ej varifrån... 

Jag lärde mig förresten precis (tänk vad Wikipedia är bra) att en möbel med byrålådor och utfällbar skrivklaff kallas chiffonjé, medan en möbel med sned överdel kallas snedklaff eller snedklaffbyrå. Har möbeln en rak skrivklaff men ben istället för lådor undertill, kallas det sekretär. Jag har haft lite begreppsförvirring kring detta märker jag, då jag trott att alla dessa tre typer har kunnat kallas vid alla tre namn.

Underbara kuddar

Jag har hittat de mest underbara kuddarna som passar perfekt både till mitt eget hem och till ett inspirationsjobb jag ska göra senare i höst. De är sådär enkla och sparsmakade i den lite "grövre" och ruffigare lantstilen. De passar perfekt till min gamla karljohansoffa med nära 200 år på nacken i matsalen.Tack snälla, snälla Magnus på Rost interiör i Karlstad för att du vill skicka dem till mig. Än en gång visar sig bloggvärlden från sin bästa sida - vilka fantastiska och underbara människor det finns! Jag är så glad över att jag började blogga, för i och med det började jag att fotografera mer, och senare även att skriva reportage. Jag kommit i kontakt med så många trevliga personer under mina bloggår. Alla har jag inte träffat och flera kommer jag med all säkerhet aldrig att träffa i verkligheten, men jag skulle vilja säga till er alla: Tack för att ni finns!

Bild lånad från Rost Interiör

Adventsmys sökes!!!!

Jag och Lotta planerar att göra ett par adventsreportage senare i höst/vinter och vi söker nu mysiga hem med härlig julstämning! Vi behöver hem som är adventspiffat med mycket charm. Stort eller litet hus, på landet eller i stan, lantligt eller modernt spelar ingen roll, huvudsaken är att hemmet är personligt och har mycket känsla. Helst ska det ligga i Småland, Västergötland, Östergötland eller Sörmland så vi inte behöver åka så långt. Vi beräknar göra reportagen under november till januari.

Svara genom att skicka ett mail med bilder (som absolut inte behöver visa ett julpyntat hem) till kristin.fagerskjold@gmail.com. OBS! Utan bilder kan vi inte bedöma hemmet, så foton är ett MÅSTE. Vi får tyvärr alldeles för många förslag utan bilder, som vi inte har tid att följa upp.

Pinfärskt

Dagens lunch: egenodlat! Vilken lycka det är att gå ut i köksträdgården och plocka in lite att äta! Här är det dill, rödbetor och potatis. I skogen hittade vi några kantareller och taggsvampar. Nästa år ska jag komma igång med mitt köksland mycket tidigare, så att vi kan få skörda tidigare. Nu i dessa bistra ekonomiska tider har man ju ändå en vinstgivande bank, tänk vilken avkastning man får på potatis, sätt en - plocka upp tio! Eller tänk på räntan från rödbetorna - vad de växer från litet frö till färdig beta! Utdelningen på dillen är inte heller illa. Först en massa dill att ha till potatis, omeletter och i sallader, och sedan krondill till kräftor!

Ringblommor

Först ska jag tala om att vårt gamla skåp inte får resa till Antikrundan... så ni kommer inte få se mig på TV (ingen större förlust för er!). Däremot ska vi fortfarande åka in och filma värjan och glasbägarna men då kommer jag inte med i rutan...

Idag har vi höst hos oss. Det får bli en innedag. Jag har flera texter jag ska skriva klart, någon ska levereras in till en redaktion och i eftermiddag ska jag på rekningsrunda med "min" ena fotograf inför höstfotograferingar.

I år har jag odlat ringblommor för första gången. De växer i ett fack av odlingsbänkarna i mitt lilla köksland som vi byggde i våras. Jag plockar av dem flitigt, man blir så glad när man tar in dessa små solar. Förra helgen gjorde jag en egen örtsås till grillat med ringblommor i, blommorna är ju ätbara och kan användas även i sallader. Jag tycker ringblommor luktar underbart, de påminner mig alltid om min farfar, som odlade dem i sitt köksland. En kompis låter några av sina ringblommor gå i frö och på så sätt självsår sig blommorna, fast kanske inte alltid där man vill ;-)

Jag brukar blanda ringblommor och kryddor i buketter, här är det ringblommor och oregano.

Nästan enda fyndet

I sommar har det inte blivit många loppisar för min del. Det beror dels på att jag har haft så mycket annat för mig så jag helt enkelt inte har haft tid att åka på fyndjakt, och dels på att jag faktiskt tröttnat lite på loppis. Eller rättare sagt, tröttnat på dåliga loppisar. Har det gått inflation i ordet "loppis" i era trakter också? Här hos mig ser jag skyltar överallt med loppis och pinsamt dåligt utbud. Loppis är INTE att sälja sina trasiga, utrensade saker från garaget, som man egentligen skulle åkt till sopstationen med. (Vem vill ha icke-fungerande stövelvärmare? Eller en reklammugg utan öra?)

Loppis är inte heller att tro att man kan ta ut antikaffärspriser, jag har ett hemskt exempel på ett loppis på en avstickare från E4:an norr om Ljungby där prisnivån ligger som på fina gatan men håller till i sjaskiga maskinhallar... Höjden i somras tyckte jag var att se ett loppis som hade två stycken Ikeavaser "Vasen" och tog 25 kr/st för dem, dvs 10 kr/st mer än vad de kostar nytillverkade på Ikea - de finns fortfarande i produktion. Riktigt bra gårdsloppisar med härliga gamla saker är svåra att finna och jag har inte tiden just nu, att gå på nio mardrömsloppisar för att hitta ett guldkorn. Jag tror snarare att jag kommer återuppta mina antikmässebesök för det är sådana saker jag numera är ute efter.

Nåja, nu har jag ondgjort mig nog över detta. Nästan det enda jag köpte i somras, på alltid lika trevliga bakluckeloppiset på Siggesta gård på Värmdö, var den här gamla flaskan, en dame jeanne. Under sommaren har jag bara sett riktigt mörkgröna och mörkbruna sådana, som dessutom varit mycket dyrare, en genomskinlig dame jeanne för 40 riksdaler tycker jag därför var helt klart prisvärt. Flaskan är inte så värst gammal, jag gissar på 1940-1950-tal ungefär. Jag lyckades böja till en flaskborste så att jag kom åt att diska flaskan helt ren (den var mycket smutsigare än vad jag först tyckte när jag köpte den och ett tag var jag rädd att smutsen bitit sig fast och inte skulle gå att få bort, men tänk vad Yes är för en fantastisk produkt...). En lönnkvist fick jag sätta i den, för jag hade inte några tillräckligt långskaftade blommor i trädgården...

 I brist på långskaftade blommor fick det bli en lönnkvist i flaskan. Ljusstakarna är i betong, av Tove Adman.

Mitt kök i Jeanne d'Arc Living Magasinet

I nummer 6/2011 av Jeanne d'Arc Living Magasinet hittar ni ett låååångt reportage från mitt kök, som jag och allra bästa Lotta gjorde förra hösten. En underbar dag i september bar vi in massvis med grönsaker och blommor och fotade, det var verkligen hur kul som helst och jag älskar verkligen dessa bilder.

Foto: Anne-Charlotte Andersson & Kristin Fägerskjöld